Och onsdagen går mot sitt slut, fan vad alla veckor igentligen går fort?
Och jag blir knäpp av att tänka, gårdagen kan man aldrig få igen, det är ju sant men
jag blir väldigt deprimerad av såntdär. Camilla kung andersson kommer hit snart med en fet
jävla chipspåse och förgyller min onsdags kväll till något bra! Tack gode jävla gud att hon
finns alltså :)

Lilla Aramiz har levt i 5 dagar snart, och jag svävar på moln varje gång jag tittar på honom,
hur bedårande får man vara igentligen? så jädrans fin :)
Om jag skulle flytta min häck ifrån den här hårda stolen och börja städa? Nog dax nuja, bjuder på
en bild av den lilla bara ;) puss